Den andra boken i serien om Ruth Galloway och Harry Nelson
Vid en utgrävning i Norfolk hittas ett skelett, till synes begravt under en vägg. Ruth Galloway kallas till platsen som arkeologisk expert. En av hennes första teorier är: ett offer till guden Janus. Under romartiden var det nämligen under just väggar och dörrar som man begravde offren till denne gud.
Inom kort kallas Ruth även till en byggarbetsplats i Norwich. Ännu ett skelett har dykt upp, men denna gång verkar det ha tillhört ett barn. Även detta skelett återfinns under en husvägg, men det är inte det mest makabra. Skelettet saknar nämligen huvud.
På byggarbetsplatsen visar det sig att det tidigare har funnits ett barnhem där, drivet av den katolska kyrkan. Men varför verkar den nuvarande ägaren så stressad av att man har hittat mänskliga kvarlevor och varför denna koppling till romersk mytologi?
Till råga på allt har Ruth Galloway blivit gravid, och kriminalkommissarie Harry Nelson är den lycklige fadern. Nelson som har fru och barn där hemma. Dessutom verkar någon försöka skrämma Ruth från att fortsätta arbetet med utgrävningarna. Någon vill att hon ska lägga av. Men vem?
"Hon är bra, mycket bra på det hon gör. Inte minst på de där små viktiga detaljerna som förvandlar rutinrapporterande prosa till levande och spännande litteratur. Henne ska jag hålla ögonen på i fortsättningen." Sydsvenskan
"Ruth och hennes älskare, kriminalkommissarie Nelson, är trovärdiga personer av kött och blod i centrum för Elly Griffiths arkeologimysterium ... Miljön är förtrollande: Norfolk må vara platt men här finns även mystisk dimma och hotfulla sankmarker, utmärkt sammanflätade med latinska citat och kol-14-datering ... När jag var klar med boken ville jag veta mer om huvudpersonerna samtidigt som jag kände den tillfredsställelse en riktigt intelligent kriminalroman kan ge."
Independent Kopierat ur Bokus
Lite segare att komma in i än ettan. Jag gillar Ruth och även Nelson, och längtar efter att få läsa fortsättningen.Hur ska de gå när bäbisen kommer? BETYG:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar