Föreståndaren på detta läger heter Josh och han får besök på sin expedition av Arnie och Agnes, sjuttioåtta och sjuttiosex år gamla. De tjafsar om en det ena och andra, kommer på massa olika sidospår. Josh säger ifall till dem att de ska vara snälla mot nykomlingarna, de som kommer för att spela bridge de två sista veckorna. Men mot Doley Falk kan de inte vara snälla, de kommer ihåg honom som en lägervakt i ett helt annat läger. De vill ha hämnd.
Lite ur dokumentet på g-mailen:
Birgitta: Även jag gillade den här. Tycker att det finns mycket att fundera över. Jag tycker att det är spännande att Englander valde att skriva om skuld och vedergällning med ett sommarläger som skådeplats. Paralleller till koncentrationslägren under Förintelsen känns klockren.
Så här skrev jag
Mia Jag gillade denna novellen också, tyckte han fångat in det gamla parets gruff perfekt. Min första tanke är att hämnd är fel och det som de gamla gör mot Doley Falk är helt fel. Fast om man i flera år suttit i koncentrationsläger och haft denna man som lägervakt. Hur ställer man sig då? Är man då som sköldpaddan, har ett gott minne och kommer ihåg ett ansikte och hatet byggs upp. Jag hoppas och vill tro att man glömmer och förlåter, i alla fall det jag predikar för mina fritidsbarn.
Erikas bokprat
och dagarna går
Bibliotekskatten
Fru E.s böcker
En och annan bok
Breakfast book club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Café de la nouvelle
Visst vill man önska att människor kan förlåta och gå vidare. Det är nog inte helt enkelt, jag tänker att de i ålderdomen känner att tiden rinner ut, solnedgången är nära, och att nu är det sista chansen till hämnd / upprättelse.
SvaraRaderaVad gör koncentrationsläger med en människa? Annars kan man ju tänka att man vill bli förlåten innan man ska vidare mot slutstationen.
SvaraRaderaMia
Jag tror att vissa saker kan man inte förlåta men man har förståelse för varför människan handlar som den gör för att gå vidare med det och det är gott.
SvaraRaderaJu mer jag tänker på novellen desto svårare blir det att veta hur jag skulle tänka och göra. Ja det är helt omöjligt att sätta sig in i. Förlåta kanske, men aldrig glömma.
SvaraRadera