Världens tråkigaste dag', stod det i en tidning om den 11 april 1954. Men frågar man pojken Marco så var den 11 april 1954 värre än så, den var snarare liktydig med Hitlers födelsedag. För den 11 april 1954 föddes Zola, mannen som är Marcos farbror, som med cynisk kyla bryter ner och utnyttjar människor i sin närhet, och tvingar klanens medlemmar in i kriminalitet. Marco är snabbtänkt och lärs snabbt upp till tiggare, ficktjuv och inbrottstjuv. Men han hatar sitt liv och allt det Zola står för. Och när han förstår att familjen vill göra honom till krympling ser han ingen annan utväg än att rymma så långt bort han kan. Några måander efter sin rymning upptäcker han något ännu värre. Han får se en affisch med ett foto av en man som är saknad, en man som han sett ligga död i närheten av sitt eget hem. Den vetskapen kan ge Marco chansen att göra upp med Zola och resten av klanen, inklusive hans egen far. Men det är också en vetskap som utgör en fara för hans eget liv. Vad Marco inte vet är att det inte bara är familjen som vill se honom död. Men det vet å andra sidan Avdelning Q inom Köpenhamnspolisen, och långsamt dras Carl Morck, Assad och Rose in i saken, med trådar in i regeringen och långt ut i Afrikas djungler. Kopierat från Storytel Det första jag tänkte på när jag lyssnat klart var, alldeles för lite Assad, han är helt klart min favorit i boken. Men även för lite avd C överhuvudtaget, vilket gör att den blev mindre rolig än de andra böckerna. Storyn var bra men lite långdragen vilket gör att den tappade i spänning. Jag hoppas detta var en mellanbok och han kommer tillbaka med toppenböcker igen. Den är helt klart värd att lyssna på och Stefan Sauk han är så in i bomben bra, snacka om inlevelse. BETYG 3
Just avslutat Flaskpost från P, den var riktigt bra. Bäst tyckte jag om beskrivningen av Carl Mörck, Assad och de andra. Men Kvinnan i rummet är fortfarande min favorit.
Asch då, det lät inget vidare men det kommer inte att hindra mig från att läsa den. Jag gillar ju Adler-Olsen så mycket.
SvaraRaderaJust avslutat Flaskpost från P, den var riktigt bra. Bäst tyckte jag om beskrivningen av Carl Mörck, Assad och de andra. Men Kvinnan i rummet är fortfarande min favorit.
SvaraRadera