Men livet ställs plötsligt på ända. Dottern Freja föds med svåra hjärnskador. Trots det bestämmer sig Anna och Tobias för att genomföra flytten från London till Frankrike, där Anna tänkt sig att öppna restaurang. Eftersom ett hus i Provence visar sig överstiga deras tillgångar blir det istället en nedgången bondgård i Languedoc. I ett hus med oändliga renoveringsbehov, bland möss, mögel och takdropp, ska de ta hand om lilla Freja som får ständiga anfall. Oron och ambivalenta känslor för dottern, konstant sömnbrist och en vacklande ekonomi frestar på äktenskapet.
Men livet i den lilla byn bjuder också på blommande lavendelfält, mäktiga berg, andlös utsikt liksom nya vänner och hjälpsamma grannar. Och Freja? Det finns en kärlek som bara blir starkare med tiden.
Ett år med Freja handlar om hur det bästa i livet ofta kan vara det svåraste och mest komplicerade.
Hämtat från Bokus
Jag läste denna bok med väldigt blandade känslor, dels för det är lite likt vart jag själv varit med och dels så kan feelgood böcker vara väldigt förutsägbara. På grund av min egen erfarenhet* förstår jag inte mammans och pappans sätt att agera för de vill lämna kvar barnet. När de dessutom flyttar till Frankrike till ett gammalt fallfärdigt hus med råttor då fattar jag inget, som dessutom ligger ute på landet. Man vill gärna vara nära bra sjukvård och sjukgymnast när man har ett handikappat barn. Anna är kock och lagar säkert extremt god mat men tyvärr står det hon lagar på franska så man vet inte vad det är, om man inte kan franska då alltså. Jag tycker nog inte detta var en feelgood bok precis, ja i alla fall mådde jag inte bra när jag läste den, blev mest arg. Betyget ska inte färgas av egna erfarenheter och jag läste ut boken ganska lätt. BETYG 3-
Inbunden
Språk: Svenska
Antal sidor: 372
Utg.datum: 2014-08-20
Upplaga: 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Översättare: Ann Björkhem
Originaltitel: The Mouse-Proof Kitchen
Medarbetare: E, Studio (form)
Dimensioner: 210 x 140 x 30 mm
Vikt: 561 g
SAB: Hce
ISBN: 9789137139760
*När min dotter föddes blev det väldigt dramatiskt, och hon levde inte utan fick återupplivas.
Men många minuter utan syre till hjärnan medförde en skada, vid 8 månaders ålder fick vi reda på att Hanna hade en cp-skada. När hon var liten bäbis skrek hon mycket och var svår att mata, ville helst bli buren. Men vi kämpade mycket, med sjukgymnastik och hon gick vid 2 års ålder.
Jag skulle aldrig lämnat henne även om det varit oerhört tufft.
*När min dotter föddes blev det väldigt dramatiskt, och hon levde inte utan fick återupplivas.
Men många minuter utan syre till hjärnan medförde en skada, vid 8 månaders ålder fick vi reda på att Hanna hade en cp-skada. När hon var liten bäbis skrek hon mycket och var svår att mata, ville helst bli buren. Men vi kämpade mycket, med sjukgymnastik och hon gick vid 2 års ålder.
Jag skulle aldrig lämnat henne även om det varit oerhört tufft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar