Den morgonen Ulrika ställer sig på vågen och ser 143 kilo har en gräns passerats och förlamningen
bryts. Hon betraktar sina tre små pojkar som leker på vardagsrumsmattan. Ulrika tar handväskan, går ut genom dörren och lämnar sitt liv bakom sig. Hon fortsätter att gå.
Molly är sju år. Fröken säger att hon har en vild fantasi när hon berättar om monstren under sängen. Monstren som kom fram när mamma dog. Med sina fräknar och sin porlande nyfikenhet korsar Molly Ulrikas väg. En liten hand i en större. Ulrika väntar på att livet ska ta slut, Molly på att det ska börja igen.
Mollys pappa är konstnär och målar sina känslor i färg. Han vet att det mörka måste få finnas för annars ser vi inte inte det ljusa. En dag målar han Ulrikas porträtt. Det blir en sommar på landet.
Det krävs tusen vackra ord är en berättelse som letar sig in i ditt hjärta med en känsla av både värme och vemod. Den stannar där långt efter att sista sidan är läst. Hämtat från Bokus
Det är första boken jag läser av författaren och jag kan inte säga att jag känner till henne så mycket, är boken självbiografisk?
Denna bok har fått jättebra betyg på bokbloggar men tyvärr föll inte den inte mig i smaken.Det är helt klart många vackra ord och någonstans i den sockervadden somnar jag till. Uppläsaren var väl inte den bästa men inte heller dålig, men konstig betoning ibland. Så kunde hon stanna mitt i en mening för att sedan fortsätta. Ibland läser hon som om det vore en barnbok, vilket får boken att framstå som barnslig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar