Sidor

söndag 7 maj 2017

En smakebit på søndag

Då var det söndag igen och helgen har gått alldeles för fort och jag har fått absolut ingenting gjort. Jag har bara varit trött och huvudet full av bomull.
Nu ska jag försöka mig på en liten smakebit, denna gången blir det ur en barnbok.
Denna bok handlar om Sofia, som har ADHD, sett ur barnets synvinkel.
Jag tänker att det är lite lustigt att vi alltid vill sätta namn på personer som är annorlunda. Den har säkert GDA eller OPA eller.. En sak är säker jag har JT.

20 kommentarer:

  1. Jag vet inte om det är så i andra delar av världen, men svenskar är ju besatta av att sätta etiketter på alla; 35-åringen, ADHD och så vidare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det så Monika precis som vi inte förstår saker annars.

      Radera
  2. Det är både ock med att ha etiketter och diagnoser på allting, för en del kan det kanske vara en lättnad men för en del är det nog väldigt jobbigt. Tycker det är bra att sådana ämnen börjar tas upp i barnböcker också. Tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är nog så Evelina det är aldrig svart eller vitt.

      Radera
  3. Får man en diagnog alltför tidigt så kan den bli som en stämpel, men får man den väldigt sent så kan den vara en lättnad för den som får den. Diagnosen kanske förklarar en del saker som man själv inte förstått sig på tidigare. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det gäller nog att få en bra och förstående läkare sedan är det väldigt individuellt hur den utvecklas.

      Radera
  4. Ja, jag håller med om att en diagnos både kan stjälpa och hjälpa. Det kan nog vara bra om det finns barnböcker om olika diagnoser också - om böckerna är bra vill säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag tänker att barnen själv kan läsa boken och inte känna sig så utanför.

      Radera
  5. det är tveeggat det där med diagnoser. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  6. Verkligen kluvet med etiketter på människor. Får man höra en sak tillräckligt många gånger tror man till slut på det, oavsett om det är sant eller inte, och börjar se på sig själv som annorlunda. Självklart är det bra att få hjälp när man behöver det, men är det alltid hundraprocentigt säkert när barn får diagnoser numera, tänk om det finns andra orsaker. Knepigt. Tack för smakbiten, den väckte onekligen en hel del tankar :)

    SvaraRadera
  7. Tack för smakbiten. Med tanke på nyhetsartiklar verkar det vara väldigt viktigt med exakt ålder och att stoppa in folk i andra typer av speciella fack, t.ex. bokstavsdiagnoser. Trist. Lite som dumt sjukhussnack, "benbrottet på trean", typ... :D

    SvaraRadera
  8. Tack för smakbiten. Tror aldrig jag läst en bok om diagnoser för barnen.

    SvaraRadera
  9. Håller med andra som säger att det där med diagnoser är tveeggat. Kan vara till stöd och hjälp, men kan också hindra. Tänk om någon ställt diagnos på Donald Trump innan han blev president...

    SvaraRadera
  10. Jag håller med andra om att diagnoser kan var ett stöd men att det inte alltid är till hjälp. Bra att det kommer fler böcker om det. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  11. Som specialpedagog (i mitt tidigare liv) är jag övertygad om att diagnoser som etikett inte alltid är av godo. De ska ses som ett redskap, men inget annat.

    SvaraRadera
  12. Gillar att diagnoser (och andra problem) finns med i barnböcker, kan vara skönt att få känna igen sig tänker jag :)

    SvaraRadera