Jag har alltid haft läkarskräck och varit livrädd för sprutor, till viss del är jag botad. För ett par år sedan gick jag på terapi för att komma över min sprutfobi och nu kan jag ta sprutor och blodprov. Men därifrån till operation är det långt.
Jag var hos ögonläkaren för en vecka sedan och det har visat sig att jag har grå starr på båda ögonen. Mitt sunda förnuft säger mig att jag måste operera mig, men jag är rädd jag får panik och rusar därifrån med instrumenten kvar i ögat.
Det var under semestern som jag upptäckte att jag hade lite svårt för att läsa böcker, det blev lite dimmigt. Men ni som följt mig vet att min sommar var fylld med andra tråkigheter. Så utan operation kommer det bara bli värre.
Hur ska jag övertala mig själv att våga göra ingreppet?
Lite läskigt med skräcken, hoppas du får hjälp med det, en bokläsare behöver sina ögon.
SvaraRaderaJo så är det ju
RaderaMen stackars vännen då! Jag har inget bra svar på hur du ska komma över rädslan, men det är bra om du kan få starroperationen gjord. Min mamma genomgick två starroperationer (en på vardera ögat) för en hel del år sedan och fick betydligt bättre syn.
SvaraRaderaJa, nu är det lite dimmigt när jag ska läsa.
RaderaHav tröst! Jag har opererats i båda ögonen för starr och första gången var jag ganska nervös. Helt i onödan. Bedövningen är droppar, ingen spruta. Man gick in i ögat 9.40 på morgonen och 10.30 satt jag vid mitt skrivbord på jobbet, förvisso utan ena glaset i glasögonen och det nyss opererade ögat såg jag suddigt med. Men ingenting gjorde ont! Det enda man behövde tänka på var att inte gnugga sig i ögonen. Andra ögat gick förstås som en dans, för kirurgerna är detta superrutin. Det kommer att gå jättebra!
SvaraRaderaTack för det, tyvärr är jag skiträdd, när jag skulle göra MR kravlade jag ut ur maskinen.
RaderaJag vet att man inte är rationell när det gäller en fobi, men om det är någon gång du behöver försöka vara det så är det nu. Om man ska vara ärlig så är det här faktiskt inte ens ett val, om du ser till alternativen du har. Men ja, som sagt, jag vet att det inte är så lätt att låta hjärnan vinna. Hoppas verkligen att du kan vinna över rädslan och jag håller tummarna för dig.
SvaraRaderaMitt sunda förnuft säger att jag måste klara det men så är det den där lilla rädda saken som skriker.
RaderaDu får säkert något lugnande, automatiskt eller om du ber om det. Fast kanske inte en liten whisky! Skämt åsido, man klarar mycket mer än man tror!
SvaraRaderaJag hoppas jag får mycket lugnande.
RaderaDe får söva dig så gåt det nog bra. De fick söva min dotter när de skulle undersöka hennes ögon för hon total vägrade.
SvaraRaderaDe tycker jag med, ska prata med dem.
RaderaDu ska berätta hur du känner det så att de kan premedicinera dig ordentligt. Då kommer det att gå bra. De träffar och är vana vid att bemöta tusen och åter tusen patienter varje år och du är inte ensam om att känna så här.
SvaraRaderaJag tyckte nog de skrattade bort min ängslan.
RaderaUsch så jobbigt. Lätt att säga, men jag skulle råda dig att ta tag i det. Förhoppningsvis kan du få hjälp med fobin. Ögonen blir ju oåterkalleligt.
SvaraRaderaJag har varit på KBT för min fobi och den är bättre men inte helt bra.
RaderaÅh, jag förstår precis hur du känner. Just det där med ögonen är ju extra knepigt. Se till att de tar din rädsla på allvar och inte skrattar bort den, du behöver hjälp! Att operationen är rena underverket kommer du att märka sedan, alla jag vet som har gjort den är helt fascinerade efteråt. Stora kramar med kraft till dig <3
SvaraRaderaTack ja vi får se om de tar min rädsla på allvar. Jag tyckte mest det lätt som vill du inte göra operationen så behöver du ej, typ.
Radera