När flodvågen slog in över den soldränkta paradisstranden i Khao Lak hade vi precis bytt hotell. Vi ville bo tryggt med tanke på barnen och hade fått en fin bungalow på platt mark nära havet. Vi var lyckliga.
Jag är den ende som överlevde tsunamin. Min fru Ulrika drunknade tillsammans med våra söner Charlie, 5 år, och Max, 4 år.
Jag vill gärna tro att det kommer något gott ur även det värsta som sker i en människas liv. Eftersom min familjs öde har blivit känt via medierna, har det känts viktigt för mig att berätta hur det verkligen var. Dessutom vill jag ge min syn på de svenska myndigheternas handfallna agerande i Thailand efter katastrofen. Jag skämdes över att vara svensk. Det vill jag aldrig behöva göra igen.
Och om jag skulle ge ett råd till andra vore det att sätta värde på nuet. Tänk efter vad som är viktigt och njut av dina närmaste medan kan! Hämtat från Bokus
Ja visst var det intressant att läsa om hur det gick till i Thailand när flodvågen kom och hans kämpande för att hitta sin fru och sina barns kroppar. Men det blev lite för mycket om letandet, som jag tror en vanlig "Svensson" utan det kontaktnät han hade, inte kunnat ägna sin tid åt..
BETYG 3
Min bok var eget inköp 🤎🖤🤎
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar