Bokbloggsjerka 21 – 24 juni
Midsommarafton och bokbloggsjerka hos Annika , jag trodde att det skulle handla om sommarböcker dagen till ära.(Tur att jag inte satte pengar på den gissningen) Men det blev istället denna fråga;Vad tycker du om dialekternas vara eller icke vara i böckernas värld?Jag tycker det kan vara lite svårt att tyda dialekter ibland, både i skrift och i tal, därför kan det var jobbigt om en bok har för mycket dialekt.Däremot älskar jag Marianne Cederwalls böcker om Mirjam och Hervor, den ena gotländska och den andra norrlänningen.Jag gillar även böckerna om psykopaten Christopher Silfverbielke, fast dem lyssnar jag helst på.Stefan Sauk är uppläsare och i en av böckerna färdas de genom Sverige, så han får härma flera dialekter och det gör han förträffligt. Så precis som Annika tycker jag att det kan förekomma i en lagom dos.Ha en trevlig midsommar.
Lagom dos är okey!
SvaraRaderaJag tycker det är bra om dialekterna håller sig i talspråket :)
SvaraRaderaKan tänka mig att det blir lite extra kul på ljudbok, då behöver man ju inte avläsa det på samma sätt.
SvaraRaderaI ljudböcker känns det mer okey med dialekter än i ren skrift :)
SvaraRaderaMen en god uppläsare kan ju läsa upp en dialog mellan skåning och gotlänning på skånska/gotländska även om dialogen inte är utskriven fonetiskt?
SvaraRaderaJag gillar däremot dialektala småord och samlar gärna på lokala uttryck.. Dem får man gärna använda i text.
Jag klarar inte ljudböcker, de fastnar inte i min hjärna, så jag tappar bort mig i handlingen hela tiden. Men att läsa på dialekt, då får det allt vara minimalt eller en bok helt på dialekt, så jag slipper ställa om mitt läsande...
SvaraRaderaVad trevligt med boktips, då måste jag läsa Cederwalls bok ^^ Den låter ju intressant!
SvaraRaderaLagom dos är nog alltid bäst :)
SvaraRaderaLagom dos dialekt och i dialog funkar fint för mig.
SvaraRadera