tisdag 17 juni 2014

David Dosa - Sjukhuskatten Oscar : en vanlig katt med en ovanlig gåva

Det är vårdhemmets sjuksköterskor som först märker det. Gång efter gång vet den buttra katten Oscar något som vårdpersonalen inte vet. När en patient inte har långt kvar, hoppar Oscar upp i sängen och håller patienten sällskap de sista timmarna i livet. Läkaren och geriatrikern David Dosa tror inte riktigt på det, han är ju utbildad naturvetare och skeptisk till den här sortens påståenden. Men det händer gång på gång och till slut kan han inte längre blunda för Oscars ovanliga gåva.

För att gå till botten med frågan börjar han samtala med sin personal och sina patienters närstående. Samtalen ger honom insikter som han skriver ner. Det blir en varm och fin, rent av uppmuntrande, berättelse om hur relationer och livet som helhet förändras när en nära och älskad blir dement. Och vad en liten katt kan göra för att förgylla den sista tiden i livet, både för patienten och för de anhöriga.

Förord av Nils Uddenberg, författare till den älskade boken Gubbe och katt.
Hämtat från Bokfabriken

Jag älskar katter, har tre stycken själv och blev enormt glad när jag fick denna som recensionsexemplar från Bokfabriken. Boken är lättläst och intressant, inte bara om man är kattälskare utan jag vill påstå att alla som jobbar med äldre bör läsa den. Den tar upp demens vilket är en sjukdom som inte bara berör den som drabbas, utan även anhöriga. Sjukdomen gör att personen inte blir densamma som innan, en del blir rent av elaka. 
De fann avsnitt i boken som var oerhört gripande och då fick man ta fram näsduken. Men jag rekommenderar alla att läsa den och fram för mer katter i vårdhemmen och äldreboende.

Inbunden
Språk: Svenska
Antal sidor: 214
Utg.datum: 2014-06-03
Upplaga: 1
Förlag: Bokfabriken
Översättare: Lottie Eriksson
Originaltitel: Making Rounds With Oscar
Medarbetare: Sjöblom, Lisa (form) / Torstensson, Aase (form)
Dimensioner: 210 x 140 x 20 mm
Vikt: 349 g
ISBN: 9789187301605
Tack till Bokfabriken för rec.ex

6 kommentarer :

  1. såg att det fanns gosedjur (som för barn) som fått dementa att må bra.

    SvaraRadera
  2. Jag hade önskat att sjukhuset tillåtet att jag fick ta min burma till min döende mamma som älskade katter. Hon fick nöja sig med en tygkatt istället, och sen fick den följa med henne i kistan. Djur är den bästa medicinen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag hoppas att det ska finnas katter på vårdhemmen i framtiden

      Radera
  3. Jag är bra sugen på att läsa den här. Får nog skriva upp den på listan...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla borde läsa den ,tar upp sjukdomen demens.

      Radera