Afrikas horn, 1999
Soldaterna omringade jeepen och drog ut chauffören som slogs blodig till marken. Nadine skrek, försökte slå sig fri men vräktes ner och fick ett knä i ryggen. Det flimrade framför ögonen. Sen, en säck över huvudet, det sista hon kom ihåg.
Den svenske kirurgen Martin Roeykens liv är i spillror. Han har flytt ett havererat äktenskap och det trygga livet som läkare i Stockholm för att arbeta med traumakirurgi i norra Kenya. Där faller han handlöst för antropologen Nadine Zaoui och anar en ljusning i tillvaron. När Nadine erbjuder honom att följa med på en forskningsresa i den osäkra Turkanaprovinsen tackar han nej, av pliktkänsla mot sina patienter. Nadine försvinner plötsligt och frågorna hopar sig. Förtvivlat kastar han sig in i jakten på en kvinna som han egentligen inte vet något om. Långsamt går det upp för Martin att Nadines forskning är en pusselbit i en medicinsk gåta, och att det finns en hemlighet så mörk att den till varje pris måste skyddas. Martins enda vapen är hans medicinska kunskap och envishet. Och drivkraften, Nadines skrattgropar som etsat sig fast på näthinnan. Hämtat från Bokus
För några år sedan var denna bok på många bloggar och den lät väl lite spännande och så, men så såg jag framsidan, som då var denna;
Nej, usch tänkte jag den handlar nog om krig och jämmer och elände, inget för mig.
Så fick jag ett mejl från författaren om en förfrågan att läsa Kongospår, det var Erikas bokprat som tipsat, tack för det Erika ♥.
Och eftersom jag inte läst Turkanarapporten var Christian så snäll och skicka den till mig också.
Det tog ett tag innan jag faktiskt tog tag i läsningen av den, en pocket på 500 sidor, är lite halvskrämmande. Men efter 50 sidor, så var jag riktigt fast och den blev bara mer och mer spännande. Min svaghet när det gäller deckare är när läkare har huvudkaraktären i boken.
(Tror det har med att jag ser dessa böcker som lite terapi mot min blod och sprutfobi, jag egentligen skiträdd för läkare).
Jag gillade denna bok väldigt mycket det fanns ett bra driv och det kändes annorlunda mot andra deckare jag läst. Det kanske berodde på miljön och att karaktärerna inte var perfekta och därför kändes väldigt trovärdiga.
Så när jag nu suger tag i Kongospår gör jag det med en förväntan om en lika bra deckare.
BETYG 4+
Tack Christian Unge för Rec.exet.
Gillade också denna när jag läste den. Ska bli spännande att se vad du tycker om Kongospår :)
SvaraRaderaJa och det blir läsning varje dag, recensionsdag på fredag.
Radera