Onsdag 26/8

För tre/fyra år(vad tiden går)sedan gick jag till tandläkaren för första gången på typ 10 år.
(Jag har nämligen gått i terapi i över 1 år,typ KBT mot blod och sprutfobi.)

Givetvis hade jag något hål och en tand var kariesangripen att den var tvungen att rotfyllas.

Jag tog några lugnande tabletter innan rotfyllningen skulle göras men upplevde det fruktansvärt jobbigt alla saker de ska ha i ens mun också.Och en äcklig plastduk över ansiktet, kunde ej andas. Men till slut blev det gjort, dock med många pauser.

Så gick det ett tag och jag hade fortfarande jätteont i tanden, och sedan blev det en varbula på tandköttet.

Då fick jag pencillin och så var det röntgen, nu syntes det en spricka i roten. Remiss upp till Jönköping, väl där tyckte han jag skulle göra en rotspetsoperation, den skulle kosta 2000:-.

Jag som redan lagt ut 3000 kronor på eläendet. Han tyckte det var synd att dra den för mina tänder var så fina i övrigt. Själva operationen skulle göras med sedering(typ nästan sövd), bara ordet OPERATION får mig att se rött..

Så idag var det tillbaka till tandläkaren här, lite stressad var jag också. Man flexar ju och vi hade planering som måste bli gjort.Min tandläkare är jättesnäll och förstående men jag fick panik när de skulle in i munnen med sakerna. Så jag nästan spottade ut allt och snyftade det går inte..

Hon sa att då lägger hon en provisorisk fyllning och en NY REMISS till Jönköping..

Nu är frågan ska jag dra ut eläendet eller göra operationen..

Sedan oroar man sig för hur man ska komma till Jönköping om man inte får köra själv, buss låter ej lockande..Usch och suck..

Varför blev jag så rädd??

Förresten har jag ont i tanden, visst e det synd om mig

Mia