Då var det söndag igen och jag ligger lite efter med göromål. Fick vara hemma i tre dagar med feber och huvudvärk och man känner sig alltid som en bov när man är hemma från jobbet. Men nu är jag bättre så idag tänkte jag gå ut och plocka upp de 3000 kvistar som ligger på min gräsmatta annars kan jag inte klippa den.
Det handlar om en tjej som vaknar upp på sjukhus och vet inte vad som har hänt med henne, hon kan inte röra sig och så ser hon inte heller. Hon får minnesbilder av att någon jagar henne.
Smakebiten;
Jag tvingar min hjärna att gå tillbaka och söka efter något som kan hjälpa mig att minnas vem som skadade mig. Vem flydde jag från när jag blev nedslagen?
Ingenting. Bara en tung ridå av svärta bakom ögonlocken, där bildfragment brukade dyka upp som en dröm och hjälpa mig att föreställa mig eller minnas saker — som filmscener som spelades upp i mitt inre, på en osynlig teater.
Det var före överfallet. Jag minns åtminstone att min hjärna brukade fungera.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar