– Du, visst har du spelat badminton tidigare? Tränat och så?
Det dröjer innan svaret kommer. De går en stund och solen lyser skönt.
– Ja. Jag har tränat i två år. Jag älskar det. Jag spelade mycket badminton i Sheffield.
– Sheffield, det är i England va? säger Nadir.
– Ja.
– Ska du börja spela igen?
En da börjar en ny i Nadirs klass. Nadir inser snart att den nya eleven verkar både cool och rolig att umgås med, efter skoltid.
När är man egentligen kompis med någon? Och hur ska man våga vara sig själv till 100 % när spelreglerna är annorlunda i skolan och utanför den? Hämtat från Idus förlag
Hur valde du ut denna bok/ljudbok? Vad är det för slags bok/genre/typ?
Jag såg den i Idus nyhetmejl och tyckte den verkade intressant.
Hur är själva layouten? Textstorlek? Omslag? Bilder? Uppläsare?
Fint omslag och textstorlek större än i vuxenböcker. Marianne Sund har illustrerat, superfint.
Hur var språket? Lättläst, målande m.m Uppläsningen?
Lättläst och bra.
Var det något du inte förstod eller tyckte var svårt?
Nej
Vad gillade du med boken?
Allt.
Vad var mindre bra? Var det några ställen som var tråkiga? Hoppade du över några ställen?
Nej, inga.
Hur är karaktärerna? Vilka är huvudfigurerna? Har du någon favorit bland dem?
Alla var fina karaktärer och supergulliga.
Hur var beskrivningarna i boken? Miljön och personerna m.m
Bra beskrivningar och det var även ett persongalleri och ordförklaring på badmintontermer.
Vad var annorlunda med denna boken?
Det vet jag inte.
Vad kunde gjort boken bättre?
Inget jag kan komma på
Skulle du vilja läsa mer av författaren?
Ja, gärna. Det ska nog bli en serie.
Sammanfattning.
När man ser bokens framsida och bild tänker man nog att den bara handlar om badminton, men då har man fel. Den handlar om så mycket mer, dels hur föräldrar ibland kan ha lite dåligt med pengar. Man kan leka med både pojkar och flickor och man kan hjälpas åt.
Så fin bok, blev nästan lite tårögd. Fina illustrationer av Marianne Sund med.
Vad ger du boken för betyg?
BETYG 5
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar